Tittar ut genom fönstret och inser att vädret blir inte bättre idag.. grått och trist. Kanske därför jag känner mig låg.
Ibland så känns det som att man förväntar sig att jag ska vara den där överglada Angel som alltid skrattar och skojar. Men jag orkar inte alltid. Man säger att det som inte dödar härdar.. stämmer ju och man lär sig något av allt man gör. Varje dag lär man sig nya saker och det är bara om man vill som man inser att man lärt sig något nytt.
Jag lär mig dagligen att säga nej, att stå upp för mig själv. Tänka på mig själv och inte vara den som samlar ihop hela familjen och håller den samlad. Varför ska jag ställa upp när jag inte får något tillbaka? Varför ska jag sitta och lyssna när man baktalar varann och inte har mog nog att stå upp för sina egna åsikter?
För att jag är så jävla snäll, för snäll för mitt eget bästa. Jag vill rädda hela världen och skydda alla under mina vingar men jag då? Jag älskar mina familj men samtidigt så har jag lärt mig att klara mig själv. Tycker om att prata med pappa och visst vi pratar sällan med varann men ibland kan det blir väldigt ofta. Mamma ser jag så ofta som jag vill. Vi bor i samma hus.. det kan ibland vara jobbigt då jag nog ser mer än jag vill.
Äh.. orkar inte riktigt skriva mer just nu men men
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar