Tiden rusar på och det har gått ytterligare ett år. Jag känner mig stark även om jag fortfarande ibland bryter ihop och kurar ihop under täcket tillsammans med Nemo. Finns så mycket jag vill berätta för dig men du kommer alltid finnas i mitt hjärta och det kommer en dag då vi ses igen. Det har gått fyra år sedan du somnade och jag saknar dig. Men det går bra jag vet att det är okej att bryta ihop så länge man kliver upp igen och går framåt.
Det blev ett konstigt år, uppsagd från jobbet som jag älskade och den jobbfamilj som stod mig så nära. Söka jobb igen känns konstigt men jag gör vad jag kan för att hitta något att göra.
Nemo håller låda och ser till så att man inte slöar till sig. Läser mer nu men det är också ett sätt att få huvudet att vara sysselsatt en stund.
Men jag saknar dig och jag vet att du har det bra på det moln du sitter på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar