Jävla skit..

 Känns som att hela världen rämnar just nu men jag vet att det är bara ett test.. eller hur är det nu?

Min älskade farmor somnade in den 29/3. Saknaden är stor och jag förstår nog inte alltid hur nära jag stod henne även om jag vet att det var så. Jag saknar dig så och jag vet att relationen mellan dig och pappa inte var den bästa. Du var inte rättvis mot honom och han är den bästa av de alla. Jag hoppas verkligen att du ser det nu.
Att sitta så långt ifrån gör ont men vi hann ses en sista gång innan du somnade. Du slipper ha ont nu och du träffar säkert alla andra även om du kanske inte ville det. Sov så gott så ses vi en annan gång på en annan plats där vi kan baka, fiska eller bara gå vilse tillsammans.

Känns som att det är ett enda stort test just nu.
 Corona, permission, uppsägningar och att förlora nära och kära. Det är så orättvist men nånstans så tror jag att det finns en mening med allt. Att man ska växa och bli starkare.

 Men just nu så känns det inte bra och nej jag vet att det är okej att gråta. Jag grät miljoner tårar när min älskade T somnade in. Åh vad jag saknar dig min kära. Du sa alltid att det blir bra och jag tror på dig. Men just nu så känns allt bara skit.

 Jag hade tänkt lägga ner denna blogg men fortsätter för min skull. Kanske en dag att jag använder mitt namn istället för Angel. Men Angel är också ett smeknamn.. precis så många av de smeknamn jag har.

 Det här är en del av min väg till att må bättre och bli en bättre del av mig själv. Kanske jag backar och läser igenom sånt jag skrivit tidigare, kanske jag raderar eller så låter jag det bara vara.

 Det finns många fina minnen härinne men också minnen som är jobbiga. De är viktiga att komma ihåg men också se att jag kan gå vidare från. Att jag blir en bättre version av mig själv. Att jag lyfter mina vingar och ger mig ut på nya äventyr. Nej det är skrämmande att flyga fritt men det är en del i att växa. Att våga ta vägar som kanske känns skrämmande.

 Det finns en väg jag valt att gå, att ta tag i mitt liv och att ordna mina känslor och tankar. Att sitta ner tillsammans med en psykolog och förstå vem jag är. Att våga öppna mig själv och prata om den som skrämmer mig mest.. mig själv. Man är bara sin egna fiende men också den som kan lyfta fram de bästa sidorna hos sig själv.
Att våga prata om känslor som gör att man går sönder, att öppna sig om sorg som fortfarande finns i mig. Sorg försvinner inte men det blir lättare att leva med.

 Dagen då min älskade fick sin hjärtinfarkt är den värsta dagen i mitt liv. Jag trodde att jag kunde övervinna allt men fan det skrämmer mig än. Jag har aldrig känt mig så liten som jag gjorde då. Att se hur livet försvann ur hans ögon samtidigt som jag kämpade på med HRL... hur minns jag ens vad man gjorde.. det gick på rutin och rädslan bara försvann. Jag blev en supermänniska som bara gjorde det. Jag minns inte än idag vad jag gjorde eller om det blev rätt. Men jag gjorde nått rätt iallafall för vi fick en stund längre tillsammans med T. Han fanns med oss ett par dagar till så att vi fick chansen att säga farväl.

 Vad är meningen med denna blogg?? Jo den är för min skull, för att bearbeta sånt som känns tungt för stunden. Så snälla ifrågasätt inte mina tankar för de är här bara för stunden och jag kan inte förklara dem mer än för mig själv. Min psykolog säger att det här är ett sätt för mig att lyfta ut tankar som tynger mig.
 Kanske hon har rätt eller så kanske det bara är ett sätt att älta tills jag kan släppa och gå vidare.

Men min älskade T skulle vara stolt över mig. Jag bryter ihop och gråter men vågar ställa mig upp och orkar gå framåt istället för att falla ner i ett mörkt hål. Det är en pågående process som jag alltid kommer jobba med för att orka leva med mina sorger. Sorger som vänder till lyckliga minnen istället. Att våga öppna den där lådan med minnen och skratta åt sånt som är glädje men även gråta till sånt som ger mig sorg.

 Älskade fina farmor, jag vet att du ser mig och att du finns med mig. Du precis som min älskade T, min älskade mormor och alla våra älskade så finns du i mitt hjärta tills det slutar slå. Jag kommer aldrig glömma allt tok vi gjorde tillsammans och jag kommer aldrig glömma hur du kunde såra samtidigt som du försökte roa..

 Älskade sov så gott och jag hoppas att du finner ro där du nu sitter och ser på oss.