tisdag, oktober 23, 2007

Låt henne vara..

Hmm nu e jag på krigsstigen. Inte ofta jag blir förbannad men nu är måttet rågad. Hur i helvete kan man tro att man kan styra en annan människas liv? Bestämma vad de får göra och inte göra, när de får träffa sin familj och sina vänner? Vad man får och inte får göra och framför allt när man får göra saker...
Jag pratar om min syster och hennes idiot till pojkvän. Han tror att han kan styra min systers liv, men nu har han gått väldigt mycket för långt... Får jag tag på honom så lovar jag att han kommer att få veta att han levar. Ingen jag menar INGEN gör så här mot min syster... Tro att han kan komma och säga nä du får inte träffa din familj när du vill, och du får inte åka och hälsa på när de fyller år eller nått annat för då går du bakom min rygg.. Jävla idiot. Tro inte att du kan leka gud och stoppa min syster. Om jag så skall åka och hämta henne själv så ska hon följa med oss. Du kan inte styra henne och de skall du inte ens försöka göra. De är hennes liv och hon hade de väldigt bra innan du kom och började styra och ställa. De är inte hon som skall betala för att du skall få de du vill ha.. man delar i ett förhållande. På allt.. *morrar* men du kan bara en sak.. och de e att trycka ned min syster i skona så att hon mår piss....
Fattar inte varför hon inte kan träffa en gullig grabb som visar hur mycket han tycker om henne istället för att träffa en idiot som skall styra och kontrollera henne..

Mmm... de finns de som verkligen kan göra människors liv till ett helvete.. mhm de vet jag.. har själv varit där.. levde så i 5 år.. var inte vatten värd.. trodde att man skulle ha de så.. att man skulle få veta hur värdelös man är och hur lite värd man är.. Råkade men titta på fel person så var man otrogen.. Hm.. Fattar inte idag hur jag kunde ta emot så mycket skit.. hur jag kunde ta att jag var mindre värd än honom.
"Du kommer aldrig klara dig utan mig" de orden fick man höra många gånger.. men så var de precis som att nån sa åt mig att "Nä nu är de dags för dig att visa vem du är och att du minsann är så mycket mer än den lilla gråa mus som han har gjort dig till" Min räddning kom när han (jo han fick de till att de var mitt fel) skrev en liten lapp att de var slut. De var så skönt att äntligen komma ur de helvetet för hur jag än försökte så drog han mig tillbaka.. Han intalade mig att jag kunde inte klara mig utan honom eller att han skulle ta sitt liv om jag lämnade honom. Jag tappade mina vänner för de förstod inte varför jag alltid sa nej när de ville träffas.. Jag fick inte gå.. jag fick inte prata med dem.. för de var ett hot mot honom.. för jag kunde ju vara otrogen..
Jo men visst.. jag hatade honom så mycket att ibland så visste jag inte om de var kärlek eller hat som jag kände.. jag stod på gränsen.. ville lämna honom men kunde ju inte för då skulle hans liv vara på mitt samvete..
När han skrev sin lilla lapp så var de precis som att en stor sten föll från mitt hjärta och jag minns att jag grät.. jag grät i dagar.. då trodde jag att de var för att jag älskade honom och för att jag ville ha honom tillbaka.. men inser idag att de var för att jag äntligen var fri.. jag kunde antligen fälla ut mina vingar och flyga mot friheten och känna solen i mitt ansikte. Jag kunde andas igen och jag kunde vara den jag ville vara..
Visst han försökte styra mig, han kom till min lägenhet och trodde att han kunde säga hur de skulle vara.. Han sa åt mig att "Du kommer inte kunna leva ensam, de klarar du inte.." Men se de gjorde jag.. i ett helt år tom.. tillsa jag träffade min sambo.. han visade mig hur de var att vara älskad.. att lita på varann.. att inte behöva vara rädd för den man älskar.. inte rycka tillbaka när han rör vid mig. Inte känna att de är ett tvång att älska.. Och framför allt att vara den jag vill vara.. en levnadsglad tjej med galen humor och som säger de jag tycker och tänker.. visst de har tagit tid att bli den jag är.. de finns fortfarande en del osäkerhet inom mig men den övervinner jag.. de har gått 10 år nu.. visst jag ser honom ibland på stan.. men nu är jag inte rädd.. jag kan gå förbi honom och hålla huvet högt.. Jag är mer värd..
Jag skriver inte detta för att jag vill att folk skall tycka synd om mig.. jag skriver detta för att du som lever så här skall inse att du är mer värd och att du skall göra allt för att komma ur detta.. För de är ditt liv och du är mer värd..

Så därför blir jag så arg nu när min syster går igenom samma helvete och jag kommer inte att vika från hennes sida.. jag kommer att finnas där... du skall inte gå igenom samma som mig gumman.. de lovar jag..
Han skall inte få göra dig illa.. då får han med mig att göra..

Inga kommentarer: